Har ni någonsin känt en sån obeskrivlig djup längtan efter någonting? Dendär känslan som bara griper tag i hela känslolivet. Glädje, iver, otålighet, vemod på samma gång. Efter många år av ovisshet kunde jag äntligen sätta ord på den -himmelslängtan. "Han har lagt evigheten i våra hjärtan" står det i bibeln. Jag tror verkligen det är så. Den känslan som bara får mig att vilja skratta, gråta, hoppa och springa -är glädjen över att det finns något mer, iver över att se hur det ska bli, otålighet över denna väntan,och vemod för alla de man älskar och de andra som kommer välja att inte följa med. Och hur mycket vi än skulle försöka springa iväg, finns evigheten kvar där, djupt rotad i oss. Den som säger "följ med, det finns något mer".  

Jag kan inte ens föreställa mig, hur fantastisk den dagen kommer vara. Då jag äntligen får se han som älskade oss till döds. Den dagen då jag, ansikte mot ansikte, får tacka honom för ALLTING han gjort för mig och stämma in i lovsången vid tronen för evigt. Tanken spränger alla gränser och bara för mig ner på knä.