Naken.
"Hur kämpar vi inte med hela vårt väsen mot att föras mot denna punkt, att stå ensam inför Gud. Vi tigger och ber om att få ta med oss åtminstone några få egna saker för att känna oss trygga. Något välbekant, någonting vi själva har makt över. Men att stå naken inför Gud, som på en isande tundra under en tigande natthimmel och bara vänta, vänta på att morgonen ska gry... det är förödmjukande. Mest skäms jag för mitt inre mörker -- att min tro så har blandats upp med yttre tryggheter. Därför denna bön: "förlåt mig mina missgärningar". Inte "förändra denna situation". En motvillig insikt om vem som är Gud. Jag börjer mig ovant och trevande ner för att dricka glädjen ren vid källan, utan tillsats av glädjeämnen"
- Magnus Malm
Kommentarer
Trackback
